Våra senaste veckor har präglats väldigt mycket av den stundande Sverige-flytten. Huset har tömts, lådor har packats, listor har skrivits, bilen har sålts, väskor har vägts, tillhörigheter har avvecklats och vitvaror har putsats.

När vi gjorde samma manöver för två år sedan konstaterade vi att det blir en del pick och pack när man ska flytta. Vi kan nu, två år senare, konstatera samma sak igen. Med hjälp av kartonger, bubbelplast och några kubikmeter i en container har dock detta pick och pack reducerats till ett par resväskor som under några veckor huserar våra tillhörigheter. Vi kan återigen, precis som vi gjorde när allt var utflyttat, packat och klart i Sverige för två år sedan, konstatera att det viktiga i livet inte är tillhörigheterna. De är praktiska att ha, men är värda väldigt lite i ett större perspektiv. Relationer med vänner och familj är värt så oändligt mycket mer. Att sätta ett värde på tillhörigheterna (vilket vi spenderat en del tid med att göra på fraktbolagets begäran) är visserligen tidskrävande, men ändå rätt enkelt. Och värdet blir inte så högt i slutändan. Att sätta värde på det verkligt viktiga i livet är däremot omöjligt. Det är värt så mycket mer än vad våra jordiska monetära värderings-system kan precisera. Vi är verkligt tacksamma för de nya ovärderliga relationer vi fått under våra Thailandsår och ser verkligen fram mot att snart komma hem till våra ovärderliga vänner och familjemedlemmar hemma i Sverige! Pick och pack är inte värt mycket i jämförelse!

”We make your house a home” deklarerar ett av Chiang Mai’s kakelföretag i sin slogan. Under de senaste veckorna har skillnaden mellan hus och hem blivit tydlig. Det som under nästan två års tid varit vårt mysiga och trivsamma hem, omvandlades för en vecka sedan till bara ett hus. När alla personliga tillhörigheter och möbler och annat försvunnit var det egentligen bara ett skal kvar. Hemmet sitter uppenbarligen inte i väggarna, utan i människorna, sakerna och atmosfären som fyller det. Detta sammanfattades pricksäkert av Olivia när vi igår landade i vårt hotellrum i Bangkok (där vi just påbörjat vår mycket efterlängtade och välbehövliga semester). ”Åhh, det här ska bli vårt hem nu, och det här är mitt bedroom”, sa Olivia glatt när hon sprang över tröskeln och hoppade ner i sängen. Vi njuter av att få skapa små hem på lite olika platser under de närmaste veckorna och ser jättemycket fram mot att snart få kalla lägenheten i Farsta ”hemma” igen.  

Hus, pick och pack i all ära, men det är hem och relationer som är viktigast. Vi tackar Gud för ”hemma” och relationer med familj och vänner - var än i världen de må befinna sig!