Vi är just nu inne i en hektisk period. Konferenser duggar tätt, liksom resor och utbildningar. Ena veckan Filippinerna, nästa Indien, sedan landet norrut och dessemellan storsamlingar i Chiang Mai. Framöver väntar ytterligare resor till diverse plaster i Sydasien. Världen krymper och arbetsplatserna varierar. Trots en hel del resande har det funkat bra för både resande och hemmavarande, även om en viss trötthet innfinner  sig för oss allihop under sådana här perioder. Vi ser dock fram mot några dagars ledighet snart i och med påsk och songkran (det thailändska nyåret som firas nästa vecka).

På bilden Dheradun, Indien

Ett resultat av den flexibla och skiftande arbets-lokaliseringen är att perspektivet på avstånd och olika geografiska platser förändras – främst för barnen. Härom veckan när Micke skulle till jobbet var Moas direkta fråga: ”Panet?”. Men nej, pappa skulle ta motorcykeln till jobbet idag, inte flygplanet. När vi nyligen kom fram till hotellet där en konferens hölls konstaterade Olivia igenkännande att detta ju var Filippinerna. Och när det byggs vägar och hus av stenarna vid poolen är det det thailändska huset som byggs i ena änden av vägen och Barnkulla i den andra. Var Barnkulla ligger förtäljer inte historien, men troligt är att det ligger i ”vårat Sverige”.

Barn har mycket visdom i sig. Dessutom tycker våra tjejer mycket om att sjunga och hitta på egna sånger och texter. Härom sistens hörde vi Olivia byta text på en av de sånger  vi brukar sjunga innan vi äter. Den traditionella versionen lyder: ”Thank you Lord for giving us food, right where we are” eller ”Tack vår Gud att du ger oss mat, just där vi är”.  Den nya versionen lyder: ”Tack vår Gud att du skapat mej, right where we are!” För full hals gick hon och sjöng detta i huset. Och visst ligger det mycket vishet i den sången. Vår lokalisering må skifta, kanske är det Chiang Mai, kanske Fillippinerna, eller Sri Lanka, eller Sverige, eller Barnkulla, eller någon annanstans i världen, men tänk att vi kan få vara viktiga och spela en roll just där vi är just nu. Kanske skulle vi se saker från ett lite annat perspektiv om vi kunde starta dagen med den sången – Tack vår Gud att du skapat mej, just där jag är.

Med dessa små visdomstankar från en 3-åring vill vi önska er alla en skön och avkopplande påsk. Och glöm inte att se dej själv utifrån ett lite större perspektiv – du är viktigt där du är just nu, tack vare honom som skapade dej!