Nu är det bekräftat. Semlor smakar om möjligt ännu godare på sydligare breddgrader och i 35 graders värme än vad de gör hemma i Svedala en kall februaritisdag. Det är fascinerande och intressant hur lussekatter, pepparkakor, sill, kaviar, semlor och annat i samma kategori kan stiga på smaksensationslistan bara genom att man inmundigar dem på en annan del av jordklotet. En fjärdedel av oss hade väl i och för sig redan satt semlorna högst på den listan, men ändå. Det ”svenska” smakar väldigt gott när man befinner sig utanför rikets gränser. En fördel med Asien är också att man alltid ligger före i tiden, vilket innebär att fettisdagens kulinariska firande börjar tidigare en det svenska. Det är också ett faktum att man som utlandssvensk tveklöst blir mycket populär när man bjuder sina landsmän på semlor i dessa tider. Det kan liksom inte misslyckas.

Misslyckas kan dock bakningen av semlorna. När vi förra veckan hade köket fullt med jäsande bullar och den första plåten just ställts in i ugnen gick nämligen strömmen. Allt blev becksvart och det var första gången jag önskat att vi hade gasugn snarare än elugn. En lång och mörk halvtimma senare kom strömmen igen och bakandet och gräddningen kunde fortsatta. Dock med något överjästa bullar som resultat. Lösningen på det problemet är dock relativt enkel: gröpa ur bullarna så mycket det bara går och fyll med maximalt mycket mandelmassa och grädde. Succé.

På tal om det svenska och nästan exotiska så gick det upp för Olivia härom dagen att alla som bor i Sverige och alla som kommer att på Olivias dagis i Sverige pratar som vi – d.v.s. svenska. Det tog ett tag innan polletten trillade ner – det är alltså inte bara mormor, morfar, farmor och farfar som pratar som vi?! Att gå på ett dagis där alla pratar som en själv låter strålande, tycker Olivia, till och med smått exotiskt.

Medan vi fortsätter att trycka i oss och njuta av exotiska semlor så önskar vi er en fortsatt bra vecka och många fler goda semlor, om än lite på övertid!