2009 blev året då ”kaninskabb” skrevs in i den Jägerskogska ordboken. Nog har man hört talas om småkryp av skiftande slag och nog har vi stött på ett gäng olika sorter här, men kaninskabb... Dessa ytterst små kryp (ca 0.3 mm) lever främst på diverse djur, men kan ibland förirra sig till människor och sedan bosätta sig i deras textiler. Eftersom vi varken har hund, katt, kanin eller fågel  så har de små rackarna förmodligen kommit oss till del via dagis. De små krabaterna  lever inte längre än ett par veckor utan sitt värddjur, men eftersom man inte har lust att ha dem omkring sig och på sig i ett par veckor så gör man allt för att bli av med dem fortare än så. Att känna att man har något som traskar runt lite över allt på kroppen (det kliar/kittlar massor!) utan att man kan se det är inget njutbart precis, även om vi vid det här laget har blivit riktigt skickliga kaninskabbs-upptäckare och -plockare, trots dess minimala storlek.

När vi väl var varse att det var smådjur som kliade oss bakom öronen (och i håret) så hittade vi snart deras metropolis i Olivias madrass, täcket och kudden fungerade också som satelitstäder. Vi insåg snart att husets textilier borde gås igenom det stod som sagt ganska snart klart att det var Olivias sovrum som fungerade som kaninskabbs-hotell, med ett antal hundra små gäster. Med hjälp av dammsugare, totalsanering, nattliga hårmedels-kurer under badmössa, insektsspray, daglig vädring av alla kuddar och täcken, kassering av madrass och kuddar, samt lakantvätt, lakantvätt och åter lakantvätt, så tycks vi nu ha blivit av med inkräktarna. Tack och lov. Med tanke på antal timmar som dessa små djur har krävt hade vi nästan behövt anställa en kaninskabbs-sanerare på heltid. Nu har vi istället agerat jägare själva och har därmed inte haft några problem att fylla mornar, kvällar och helger med sysselsättning. Som tur är tycks vi nu ha fått semester från detta jobb. Förhoppningsvis en väldigt långvarig sådan.

Om vi får välja så föredrar vi de stora svarta myrorna i köket framför de minimalt små krypen i sängen, men eftersom detta inte är en fråga av fritt val så får vi helt enkelt  se det som en överraskning vad naturen har att bjuda på härnäst. Förutsatt att man inte är biolog med specialintresse för smådjur är det ett hett  tips att undvika kaninskabb i den mån man kan. Ju längre det dröjer innan man behöver skriva in det i ordboken, desto bättre...