I ett försök att vara riktigt pedagogiska föräldrar köpte vi härom veckan en badboll i form av en jordglob. Den har nu en central plats i lekrummet på nedervåningen. Det är inte helt enkelt för en 2,5-åring (eller 1-åring heller för den delen...) att greppa det där med avstånd, länder och världsdelar. Vad är Sverige och vad är Thailand och var är pappa när han är på Filippinerna, i Kambodja eller Uganda...? Olivia är väldigt fascinerad över sin nya stora geografiska modell och vill gärna att man gång på gång pekar ut var Sverige och Thailand ligger. Men mest fascinerad är hon över pluppen där man blåser in luft i badbollen. Hon har dessutom lärt sig vad det stället på jorden heter där luftpluppen sitter. Sörpolen. Det är ju självklart att polerna, i sann Bullerbyanda, heter Norrpolen och Sörpolen, eller hur? (Från början var det Norrgården och Sörgården, men det där med polerna landade för ett par dagar sedan.) Olivias perspektiv på tillvaron är i alla fall väldigt skönt och får en att tänka till – världen är inte så stor ändå. Det är nästan så att allt får plats i Bullerbyn.

En 2,5-åring får en att tänka till en hel del genom att dela med sig av insiktsfulla tankar mest hela dagarna. Låt oss bjuda på två tänkvärda funderingar till. Olivia älskar böcker.  Just nu ligger Askungen bland 10-i-topp och den läses väldigt frekvent (tur att man kan sagan utantill, eftersom texten i boken är på thai). Efter att ha lekt Askungen härom dagen och provat diverse skor (där en visade sig passa helt perfekt!) konstaterade jag (A-S) att jag nu skulle få gifta mig med prinsen.  Olivia funderade en kort stund och konstaterade sedan utan krusiduller att ”Du behöver inte prinsa dig mera, du har ju pappa!”

Härom morgonen vaknade Olivia och deklarerade glatt att det idag var rutchkanans dag.  Så rutchkana åkte vi – i soffan, på föräldrarnas ben och ute i lekparken. Rutchkanorna här håller knappast EU-standard (åtminstone inte stålrutchkanorna i lekparkerna), men roligt hade vi.

Nog ligger det mycket visdom i en 2-årings funderingar. Vi skulle nog göra gott i att ofta påminna oss om att det är prinsar och prinsessor vi har i vår omgivning. Och visst skulle livet bli ännu roligare om vi ibland bestämde oss för att ha rutchkanans dag!