Visserligen kan man köpa friterade skalbaggar och insekter av alla dess slag här, men råa, ofriterade, levande skalbaggar – där går väl ändå gränsen. Eller också har Moa gjort en gourmand-upptäckt som vi andra hittills har missat. Under de senaste veckorna tycks skalbaggarna ha hittat in i vårt hus och Moa, som älskar att noggrant undersöka alla småsaker som finns inom räckhåll, har inte varit sen att på nära håll studera våra nyanlända inneboende gäster. Dessutom har hon ett riktigt bra pincettgrepp, så hon lyckas få upp allt mellan tummen och pekfingret och det mesta går raka vägen till munnen. Så även de bruna relativt stora skalbaggarna... Som tur är finns en observant storasyster ofta intill och härom dagen kom hon gråtande ut i köket för att informera om Moas skalbaggsupptäckt. Tack och lov hann vi precis fram innan Moa tuggade i sig den levande skalbaggen...

Insekterna drabbar oss på olika sätt och nyligen vaknade Moa med ett rött och igensvullet öga, troligen på grund av ett insektsbett. När vi träffade läkaren för att få någon medicin mot klåda och svullnad skrev hon dessutom ut antibiotika (något som verkar vara obligatoriskt för läkare att göra oavsett åkomma). Antibiotikan denna gång var knallrosa. Jag antar att man tänker sig att barnen ska vilja äta desto mer av medicinen om den är rosa, men man tycks inte ha tänkt på att föräldrarna inte helt uppskattar icke-bort-tvättningsbara rosa fläckar. Vi planerar i alla fall att inte ge Moa antibiotikan mot detta insektsbett, så vi slipper fläckarna... :-)

Färgtemat har varit tydligt under den senaste veckan. Orange var dagens färg en av dagarna. Efter 5 (fem!) timmar hos frisören var håret tack och lov mocca-färgat, men dessförinnan var det orangefärgat. Händelseförloppet var som följer: tvättning-klippning-färgning-tvättning-föning-färgning-tvättning-föning-klippning. Efter första färgningen var håret orangefärgat (inget som var i förväg beställt!). Efter andra är det tack och lov mocca-färgat. Dock med viss rödlätt ton... Nästa gång får det nog bli en annan frisör. Det blir åtminstone inget orangefärgat hår. Hoppas jag.

För övrigt fungerade nyligen vår bakgård som romantisk parningsplats för två rejäla ödlor (geckos kan slänga sig i väggen). Man skulle väl i och för sig kunna tänka sig många andra betydligt mer romantiska ställen för en sådan tillställning, men dessa turkosa ödlor tyckte att våra plattor passade bra. Vi får se om vi har små turkosa ödlebebisar här om ett tag. Geckobebisar finns det i alla fall gott om inne i huset.

På tal om bebisar så fick Micke under ett Afrikabesök förra veckan reda på att 8 barn är ”manageable” för ett par föräldrar. Därefter blir det lite jobbigt. Något för oss svenskar och västerlänningar att suga på, som tycker att två är lagom ”manageable”!