På två fronter har det gjorts stora framsteg under de senaste två veckorna. Den ena fronten är av vädermässig art och den andra av mer fysisk art. Vad gäller den förstnämnda fronten så har vi äntligen berikats med regn – mycket regn. Efter en månad av extrem värme och dålig luft, samt flera månaders torka, har nu äntligen luften blivit klar och betytligt svalare (termometern visar nu kring 35 grader på dagarna). Den bruna gräsmattan börjar anta en något grönare nyans och träd och blommor börjar frodas igen. Detta tack vare den senaste veckans myckna regnande. Vi (läs Micke) njuter av att inte behöva spendera någon timma varje kväll åt att vattna en uttorkad trädgård och vi njuter av att fylla lungorna med frisk och klar luft. Aldrig förr har nog regn känts så här härligt! När vi härom dagen badade i en pool och det började regna blev Olivia bekymrad över att regnet resulterade i att hon blev blöt. Vi inser dock att det, inför några månader med mycket regn, bara är att vänja sig vid att bli blöt. Paraplyer och ponchos har precis inhandlats för att om möjligt reducera mängden dyngvåta kläder.

På den andra framstegs-fronten är det Moa som är huvudperson. Sedan ett par veckor tillbaka har hon knäckt gå-själv-koden. Vår automatiska dammsugare har sagt upp sig –  Moa som förut krypande sopade och tvättade golven åt oss har insett  att det är roligare med lite perspektiv på tillvaron. Krypandet är passé – nu är det gåendet som gäller. Idag slogs ett nytt rekord på 29 steg utan stöd. Glädjen över den nyvunna friheten är uppenbar. Inte helt praktiskt att ha stengolv, men det är tur att fallhöjden inte är så hög för en 10-månaders.

Ovan nämnda framsteg resulterar i ett par utmaningar för oss. För det första står vi inför uppgiften att få tvätten torr trots hög luftfuktighet. Att stå med hårblås känns varken lockande, tidseffektivt eller energisnålt. Någon som har förslag på lösning? För det andra ska vi försöka hålla kläder och andra textilier mögelfria trots väldigt fuktig luft. Igår införskaffades därför ”ta-bort-fukt-i-lådor-och-skåp-burkar" i mängd och parti för att om möjligt slippa lite av möglet. Vi får se om det funkar. Tyvärr sprider de en doft av rosenknopp eller något liknande, med det får vi leva med. För det tredje ska vi försöka få en vinglig gå-nybörjare att inte bryta armar, ben eller andra kroppsdelar mot vårt hårda stengolv. Det är praktiskt med blöja som vadderar rumpan, men helst skulle man vilja slå in hela henne i någon slags vadderad förpackning. Vi har dock inte hittat någon praktisk lösning på detta ännu.

Medan vi funderar på hur vi ska anta dessa utmaningar njuter vi i stora mått av friskt hällregn utanför fönstret och en skrattande vingel-maja här inne!