Även om jag (MJ) är uppväxt på en mindre ort så är jag nog framförallt en ”city boy”. Pulsen, utbudet, valmöjligheter, tempot och den urbana miljön attraherar. År 2008 är en vändpunkt i den mänskliga geografin, från och med i år så bor globalt sett fler människor i städer än på landsbygden. Urbaniseringen eskalerar, vilket får konsekvenser för världens invånare. Enligt FN-organet Escaps senaste årsbok så ökar fattigdomen i takt med att städer växer. Urbaniseringen i sig kan således vara en orsak till ökad fattigdom. I biståndskretsar talar man mycket om landsbygdsutveckling och byutveckling, men det är alltså dags att börja tala om stadsutveckling, eftersom det är där behoven ökar och merparten av mänskligheten bor. Jag kommer förmodligen att fortsätta att fascineras och lockas till världens megastäder, men någonstans är jag delad och att påta i trädgården, plantera växter och konvertera till en mer radikal ekologisk livsstil på landet känns snart som ett måste om man ska vara trovärdig och inte bara tänka på sig själv utan på nästa generation. (För vår del måste naturligtvis detta ske i centrala Stockholm, hur nu det ska gå till…J) Teologiskt så undrar jag vad för slags jobb som skaparen egentligen vill att vi ska ha, är det bonde eller? Som affärsidkare så riskerar man t.ex. alltid att leva på någon annans bekostnad och på att på olika sätt, t.ex. via underleverantörer, slösa på jordens resurser. Många jobb rimmar illa med en kristen världsbild. Bistå gärna med lite reflektioner och förslag på jobb som stämmer överens med skaparens önskemål för mänskligheten.  

Utvecklingen i vår region går rasande, till exempel så har energikonsumtionen per kapita mer än fördubblats mellan 1990 och 2004, vilket är en utveckling som ingen annan del av världen är i närheten av att matcha. Kina är naturligtvis lokomotivet just nu och trots att man ”bara” har en femtedel av jordens befolkning så använder man mer än hälften av jordens griskött, hälften av världens cement, en tredjedel av världens stål och en fjärdedel av världens aluminium. Hungern efter råvaror får naturligtvis konsekvenser för många länder, speciellt i Afrika. Jag rekommenderar senaste numret av The Economist för djupare studie i frågan. Fundera gärna igenom hur du tänker inför OS.   

Trots tillväxten i regionen så finns det finns fortfarande dock en hel del som kan utvecklas vidare och många lever väldigt enkelt. Min kambodjanske vän väntar sitt andra barn vilken dag som helst, men han har ett stort bekymmer och det är hur han ska transportera frun till BB. Frun som är lite mer cool säger att det inte är något problem överhuvudtaget - det är bara sätta sig på motorcykeln och köra.  Med tanke på trafiken i Phnom Pehn så är jag inte säker på att det är världens bästa idé, men det går förmodligen fortast så. Varje dag dör två personer i trafiken i Phnom Penh och totalt sätt i Kambodja så dör enligt den officiella statistiken fyra personer om dagen i trafikolyckor. Jag önskar att vi skulle få lite mer av ”fruns” optimism. Det finns alltid två sätt att se på en sak: som ett problem eller en möjlighet. 

En rolig sak med Kambodja är att när man hör en glad melodi från en bil som närmar sig så är det inte glassbilen utan sopbilen = ett positivt sätt att se på sophanteringen J.

Nedan Phnom Penh