Våra husägare hör till det trevligare slaget och trots en del svårigheter att kommunicera (de pratar inte svenska vilket komplicerar saker) så har vi på något sätt hittat varandra. Härom dagen eskalerade vänskapen genom att husägarna besvarade vår julgåva med en nyårspresent av det mer krävande slaget, tio stycken guldfiskar. De som känner oss väl vet att vi inte är några större vänner av husdjur, förutom möjligtvis de geckos som Ann-Sofie nu har försonats med. När man får en nyårsgåva så finns det inte på världskartan att säga nej till den, speciellt inte då fiskarna redan finns i påsar på farstukvisten och vattnet redan börjat fyllas på i vår lilla fiskdamm utanför huset. Husägaren såg påtagligt nöjd ut över vad han hade åstadkommit och bredden på leendet ökade för varje liten vattenväxt som planterades i dammen. Olivia blev naturligtvis överlycklig och katten som brukar stryka i vår trädgård verkade inte heller helt onöjd. Som fiskägare är vi totala noviser, jag (MJ) hävdar bestämt att Ann-Sofie har det största ansvaret för fiskarna eftersom hennes bror har haft guldfiskar men A-S är förvånansvärt illvilligt inställd till en sådan uppdelning. Vi behöver således hjälp från någon rutinerad fiskägare, har ni några tips på hur vi ska lyckas få dessa små varelser att överleva så hör gärna av er. 

Förutom våra nyvunna fiskvänner så är vi i helgen också varit  ansvariga för att utfodra en hund vilket gör att det känns som att vi f n jobbar hårt på bevarandet av den biologiska mångfalden i Thailand. Möjligtvis vi kanske kan få loss lite biståndspengar för dessa insatser.

Nu ska vi ladda inför nyårsfirandet. Vad tror ni om guldfisk på menyn…?