För några dagar sedan hände det. Jag hade i ärlighetens namn tappat tron på att det skulle hända och hade liksom accepterat att så var fallet. Så helt plötsligt, utan egentlig förvarning, hände det. Julkänslan infann sig. Från att ha varit helt frånvarande kom den i full omfattning och fyllde huset, trots sol och värme utanför fönstret. Under december månad har vi försökt framkalla denna något svårdefinierade, men ändå så konkreta, känsla på en rad olika sätt. Stora buskar av julstjärnor, egensydda röda juldukar, julklappsinhandling, julspel i kyrkan… Ändå har julkänslan lyst med sin frånvaro. Men så för ett par dagar sedan gjorde den entré. Den kom smygande i och med pepparkaksbaket härom dagen, och eskalerade i och med julgransklädning på kvällen, följt av julstäd och så glögg och pepparkakor framför granen. Och julkänslan har bara ökat under veckan med knäckkokning (knäcken är stora som små muffins, eftersom det tycks vara brist på knäckformar…), julklappsinslagning, lussekattsbak och en ständig ström av julmusik från högtalarna i vardagsrummet. Visserligen är det framförallt under kvällarna som julkänslan blir som mest påtaglig, då det är mörkt och temperaturen ute (och inne) går ner mot bara dryga 25 grader, men ändå…

Vi hade om vi velat kunnat anamma en lite mer färgsprakande jul. Här finns att tillgå glittrer i regnbågens alla färger, liksom blinkande färgglada ljusslingor (med musik inbyggt), samt granar i alla tänkbara olika färger.  Förslaget att ha den inköpta färgglada ljusslingan i granen röstades dock ner av majoriteten – vi får se om vi har anammat den asiatiska kulturen tillräckligt till nästa år för att ha den i julgranen (eller om den av demokratiska och rättvisa skäl får pryda granen nästa år)…

En faktor som helt klart höjer julkänslan inför Dopparedagen är att huset är fullt av förväntansfulla småtjejer – närmare bestämt fem stycken i åldrarna 0-6 år. Mickes kusin med familj är här och firar jul med oss (jättekul!!). Det är full fart med julpyssel av alla dess slag – julbak, pepparkaksglasyr, smällkarameller, apelsiner i julgranen, samt byggande av egen julgran (av kuddar) som är populär att dansa kring. En härlig tradition har också introducerats, nämligen pyjamasmys framför julgranen. En tänd julgran och kuddar på golvet, mysiga småtjejer i pyjamas och Astrid Lindgrens ”Jul i Bullerbyn” i högtalarna (alternativt den egensnickrade sagan om renen Russe). Och jag tror att de vuxna njuter lika mycket som barnen.

Nog kan jag stämma in i sången ”I´m dreaming of a white Christmas”, men om man bortser från värmen kan man, när mörkret faller på, faktiskt tro att man firar jul i Bullerbyn…

God jul alla nära och kära!