Om man frågar vår snart två-åriga dotter vart vi ska flytta kan man förvänta sig två svar. Antingen svarar hon, vilket ju är helt korrekt, ”Thailand”. Alternativt blir svaret, vilket också det är helt korrekt, ”inte månen”. Kanske kan detta vara en tröst till de som tycker att Thailand ligger långt borta och att två år är en lång period – vi flyttar i alla fall inte till månen! :)

Däremot går flyttlasset snart till Chiang Mai i norra Thailand - flyget lyfter den 29:e oktober. Under de närmste två åren så kommer vi att jobba för PMU InterLife i Sydostasien och vi hoppas att denna blogg kommer att ge eventuella läsare en inblick i våra stora och små äventyr på andra sidan jordklotet.

I dessa flytt- och packtider har det gått upp för oss att våra jordiska ägodelar uppgår till nästan exakt 22 m3, dvs lika mycket som ryms i största möjliga lastbil som får köras med vanligt B-körkort. Slutsatsen av detta är att om vi mot förmodan kommer att köpa mer materiella ting under vårt jordiska liv, borde vi allteftersom ge bort en del så att vi fortfarande kan flytta med endast ett B-körkort, alternativt får vi helt enkelt skippa att flytta mer. Om man skulle omvandla våra ägodelar till ett annat mått, enligt matematikens och en god flyttpackares alla regler, skulle detta kunna vara i antal banankartonger, närmare bestämt 148 stycken.

Detta kartongpackande har inneburit att Micke och Olivia under en veckas tid tagit en daglig turné till alla matvarubutiker i Farsta med omnejd, för att förhoppningsvis bli lyckliga ägare till en ny skörd av tomma banankartonger. Bäst i test blir Coop i Västerhaning som får 5 av 5 möjliga banankartonger av testjuryn. Coop stoltserar med ett trevligt bemötande och en aldrig sinande hög av tomma kartonger.

En annan utmaning för oss under den senaste tiden har varit att prioritera bland dessa 22 m3 materia, som nu ska reduceras till 4 resväskor med en totalvikt av 90 kg. Vad ska man ha med sig – jeans eller vanliga byxor? Ett par shorts eller två? En eller två laddare till telefonen? Lego eller barnbok? Dockan eller nallen…? Till slut är det ganska skönt att komma fram till att man egentligen inte är så beroende av sina saker och att det är lite av en befrielse att stoppa undan dem i ett förråd.

Vi hoppas på ett aktivt läsande av bloggen och många sköna kommentarer från er framöver.